Snö och julkalender!!!

Sent igår kväll kom årets första snö... :-)



Det var en mycket glad Pontus som inte kunde låta bli att i kvällsmörkret gå ut och göra årets första snöboll!! ;-) Minst lika glad var Lukas när han imorse insåg att snön kommit (han sov igår när det snöade).
Just idag hade han möjlighet att få lite morgonmys hemma innan dagis då Ina är dålig (så vi blir hemma idag), men inte det inte... När jag frågade om han ville titta på julkalendern hemma tittade han på mig med lite smått panik i blicken och frågade: är vi lite sena? När jag svarade: nej, det är vi inte, undrar bara om du vill titta hem istället för på dagis.. flyger han upp ur soffan och stänger av TV:n (frivilligt) och sedan far han ut i hallen och tar på sig sina kläder. Kvart i sju stod han ute på trappen påklädd och redo för snöiga äventyr på dagis... efter julkalendern förståss.. :-)

Så det var bara att klä på Ina och mig och fara iväg...

Minnet är bra men kort..lite för kort ibland!

Igår hade Pontus sovmorgon. Jag lovade att ringa honom när jag kom till jobbet istället för att väcka honom onödigt tidigt. Vad hände? Jo, jag glömde bort att ringa! :( Gissa om jag skämdes när han ringde mig istället...  :-/ Känns skapligt korkat att behöva lägga en påminnelse i mobilen om att man ska väcka sitt eget barn, men det verkar inte bättre än så! Jag blev ialla fall förlåten....

Rastlös eller restreflex?

Kan man ha restreflexer i ryggen?? Ja, tydligen kan man det...det finns faktiskt reflexer vi födds med men som sedan ska försvinna allt eftersom motoriken avancerar..dock gör det inte det på alla...
Våran Lukas är ett sådant barn som man tror har kvar rester av dessa reflexer.

Under några tillfällen har en pedagog varit på förskolan och studerat Lukas för att kunna se vad som gör honom så "icke stilla" som han är. Det hon har kommit fram till är just dessa reflexer.
För att skapa en viss förståelse för hur det är för Lukas berättade pedagogen att om man går en hel dag och spänner alla sina muskler så mycket man kan så skulle det vara samma sak. Signaler i de kvarsittande reflexerna gör att han utan att själv styra över det gör vissa rörelse. Att sitta mot ett ryggstöd kan oxå utlösa reflexerna som ger signaler till kroppen att den ska röra på sig. Möjligheten att slappna av och "göra inget" är obefintlig för ett barn som Lukas.
Lukas har på senare tid sagt att han vill ha mjuka byxor inte hårda (han menar jeans), jag har trott att det beror på att han har överdragsbyxor på sig ute (tycker själv det är mysigare med mjuka byxor under), men jag fick veta att "hårda byxor" trycker på restreflexerna i ryggslutet och som alltså gör honom orolig i kroppen och "icke stilla".
Fick veta av pedagogen att barn som hoppar över krypandet eller kryper väldigt lite kan få kvar av reflexerna då kryprörelserna är sådana som "tränar" bort vissa reflexer.

Om två år börjar han skolan, så tills dess hoppas vi alla på att han lyckats träna bort dessa reflexer.
Idags läget har vi kontaktat BVC för att få hjälp att träffa en sjukgymnast (antingen på VC eller på rehab.) som ska lära oss vilka rörelser han ska göra för att träna bort reflexerna. Han kommer oxå, i samband med de vanliga rörelselekarna på förskolan, att få göra vissa rörelser där. Pedagogen tipsade om FMT (Funktionsinriktad Musik Terapi), har inte riktigt koll på vad det innebär, men musik älskar Lukas så om det skulle hjälpa vore det toppen!!

Nåja, han är enligt både personal och pedagog en mycket varmhjärtad och omtänksam kille som i vissa fall är klokare än vad han behöver vara i sin ålder...så något större fel har han inte, bara lite rester kvar i kroppen... ;-)

Fortsättning följer....

Lukas säger...

I fredags var jag med och hämtade småttingarna på dagis....och kanske man inte skriver om sådant i en blogg men han fick mig att skratta hejdlöst när han i panik kom på att han glömt en lite otrevlig sak inne i lekhallen på Inas avdelning...

Vi tar det från början och den som vill kan fortsätta läsa, den som inte vill kan sluta nu...

När vi hämtade Lukas fick vi veta, av fröken, att det hänt en liten olycka. Lukas visar själv påsen med kalsongerna och berättar att det kom lite bajs. Fröken förklarade att han inte hunnit. Okej, ingen större fara och absolut något som inte brukar hända....Bad Lukas lägga dom i hans väska, men han skulle prompt bära påsen i handen. Vi går över till Inas avdelning (lukas gamla avdelning), när vi kommer dit är Ina i behov av ny blöja, trots att hon är nybytt, och jag fixar det och Jonas pratar med personalen. Under tiden har Lukas hunnit börja leka i lekhallen, när vi är klara går vi ut i  korridoren och klär på oss ytterkläderna. Plötsligt tvärstannar Lukas och med panik i rösten utbrister han: Mamma, jag glömde mina bajskalsonger" sen rusar han in i lekhallen på Inas avdelning och kommer lättad ut med den lilla påsen i handen... "oj, det var nära mamma att jag glömde!"  Jag kunde verkligen inte hålla mig...var bara tvungen att skratta, mamman brevid mig måste trott att jag var galen... Inas fröken säger sansat till Lukas: så bra att du kom på det, så du får med dig dom hem. Själv fick jag inte hur mig ett enda bra ord!! ;-)

Oavsett om det var roligt eller mest pinsamt, så lyckades han få sin smått trötta mamma att skratta gott!! :-)

Inas 1-årskontroll!

Igår var vi iväg på Inas 1-årskontroll...

Vad är en 1-årskontroll igentligen? Låter närmast som en besiktning av bilen.... ;-)
I "gröna boken" (Barnets hälsobok) finns en liten checklista på vad barnet ska kunna vid 10-12 månaders ålder:
Reser sig och går utmed möbler?
Har pincettgrepp?
Förstår enstaka ord?
Leker tittut?
Slår två klossar mot varandra?

Ina fick "godkänt" på allt, vad det nu betyder igentligen vet jag inte, men jag tänker på de barn som inte lärt sig detta än eller som kunnat det länge och kan mer därtill..faller dom utanför ramen för vad som är normalt!? Förstår ju att det är viktigt att snappa upp eventuella avvikelser i barnets utveckling tidigt...men dom utvecklas ju i olika takt och i olika ordning.

Barnläkaren var också med och hon kollade syn, lungor, mage och sedan hjälptes hon och BVC-sköterskan åt att ge varsin vaccinationsspruta (en i varje lår, och samtidigt). Ina förvånade mig med att inte alls reagera, hon blev inte äns spänd i kroppen. Kanon! så enkelt det var över....eller inte... idag fick jag hämta hem en febrig Ina från dagis. Om det är sprutorna eller tandsprickning, ja det vet jag inte, men tror att det är sprutorna...

Vikt och längd är alltid intressant och av någon konstig anledning gillar vi,föräldrar att jämföra mellan syskon och även med andras barn.. varför? ;-)
Även jag tillhör denna grupp och fnissade lite för mig själv när jag fick se likheten mellan Lukas och Ina vid 1 års ålder.

Ina: 10,46 kg coh 78 cm
Lukas: 10,86 och 79 cm

Liten har alltså blivit stor!! och godkänd.... ;-)

Jobba eller inte jobba....

Hur tar man sig igenom separationsångest på enklaste sätt??? Och nej, det är inte något av barnen som har det..det är jag!!

Eller...vet inte om det kallas separationsångest, har varit lessen och allmänt deppig i dagar två... vill verkligen inte börja jobba!! Önskar att jag fick vara hemma på eftermiddagarna och få kvalitetstid med alla barnen.. har varit ren och skär LYX att få tillbringa eftermiddagarna med småttingarna..att kunna vara där hemma när stora grabbarna kommer från skolan... men nu är det slut på det! :-( VARFÖR funkar inte vårat samhälle så att man kan välja att vara hemma eller jobba?? Tänker på alla barn som inte trivs eller vill vara på dagis, på alla mammor och pappor som måste jobba långa dagar och nästan aldrig få chansen att umgås klokt med sina barn under vardagarna.. är det rätt att det är så??

Hade man rent ekonimiskt haft möjligheten att välja hade jag slutat jobba och varit hemma med barnen..åtminstone några år till..kanske jobbat halvtid eller liknande, men nu kan man inte alltid välja... :-(

Det kommer att bli en tuff senhöst och vinter, då det förmodligen tar mycket längre tid för mig att vänja mig vid det faktum att dagis- och skolpersonal umgås mer med barnen än vad jag gör!!

Inas 1-årskalas!

Med stor glädje men samtidigt lite småångest bakade jag i flera dagar... japp, Ina har nått fram till sitt första kalas.. :-)


Nöjd Ina efter att fått smaka på det mesta dagen till ära! :-)

Antingen lyckades vi bjuda många eller så har vi ett litet vardagsrum... ;-)



När det gäller bakningen är jag nog en stor visionär, vill prova nytt varje gång och

blir lika "halv" nöjd varje gång... har nu bestämt mig för att baka samma fler än en gång.

Vad gäller kakorna gjorde faktiskt jag det med en sort (minidammsugarna).

Bullar, minicupcakes och tårta har aldrig bakats tidigare...

Tårtan var ett stort projekt som jag önskat att jag planerat lite mer i tid (hann inte få dom som jag ville) men är ganska nöjd ändå.

Ina var till en början inte intresserad av att öppna sina paket men fick "proffshjälp" av Lukas och Milton...dock kom hon oxå på att det var roligt att dra i pappret. Hon vart glad över sina nya saker och lekte med dom hela kvällen. 

Stort tack till alla som var här och som på ett eller annat sätt bidragit till att Inas första födelsedagskalas blev en härlig stund med mycket gott i trevligt sällskap!!!  

Ett år med Ina!

Klockan tolv idag var det precis ett år sedan våran lillfina kom till världen... eller ja exakt när är det igentligen ingen som vet eftersom hon passade på att komma när förlossningspersonalen inte vistades i förlossningssalen... :-) och jag kan ju säga att titta på klockan är inte det första man gör när barnet bestämmer sig för att komma på ingen tid alls. Det bestämdes i efterhand att klockan nog var runt tolv när hon föddes..

Ina 5,5 timmar gammal

Året som gått...ja det har hänt mycket under året märker jag nu när jag tittar på foton från året som gått (tur man har dom). Ina har varit med om mycket och så även vi som fått möjligheten att följa henne dagligen på ett eller annat sätt... Nu har hon påbörjat sin inskolning på dagis och snart är det dax för henne att ge sig ut på äventyr på egen hand (dagis med allt vad det innebär). Skulle kunna skriva massor men väljer att lägga ut några foton från Inas första år!



Piggelin! (1 vecka)



Pyjamasmys med storebror! (1 månad)



Luciafirande på Lukas dagis! (2,5 månad)



Inas första julafton avslutades med nallemys! (3 månader)





Sitter själv med stöd! (4 månader)

Syskonkärlek! (5 månader)

Babysim!! (5 månader)

Sitter själv utan stöd (6månader)

Inabus i innertältet på Gotland! (10 månader)



Middagsvila ute i friska luften! (11 månader)



Nöjd Ina efter att fått smaka allt gott på hennes 1-årskalas! (12 månader)



 STORT GRATTIS TILL DIG INA PÅ 1-ÅRSDAGEN!!





































Är man hungrig så är man...

I lördags morse gick Lukas ner, precis som han gjort den senaste tiden, för att titta på tv.
Vanligtvis brukar han efter en stund ropa att man ska komma ner och byta till barnkanalen men inte denna gången. Efter ett tag tyckte jag att det varit ovanligt tyst lite för länge dessutom hade Ina vaknat så jag gick ner...

Kan säga att det skulle inte gå någon nöd på lillfjutten om han skulle bli själv hemma (förhoppningsvis kommer det inte hända på många år)...han satt nöjd och åt morot i soffan.
Ja nu kanske ni tänker.."shit, med skal och allt" (det gjorde iaf jag), men så var det inte..han hade tagit fram en morot, skalaren och sedan skalat sin morot själv. Skapligt snopen jag blev när jag insåg att han fixat det själv.

Frågade honom om han skalat sin morot och han svarade nöjt: ja skala molotet! Sen kom han på något och sa mindre nöjt: "mamma, jag inte bla skala molotet, tackars min finger fick blod!"
Han visar mig sitt långfinger och där finns ett litet litet sår som han tydligen fått när han skalade moroten (förmodligen har han "skalat" sitt finger). Svarade honom att man måste öva och att han var duktig som provade själv. Ett litet plåster sen var det bra igen.. :-)

Att det sedan var morotskal på köksgolvet och att skalaren låg i sophinken det är ju världsliga saker (som karlsson brukar säga ;-) ).
Ingen större skada skedd denna gång, men han får inte gå ner själv fler gånger...

Tillbaka till verkligheten igen!

Idag började stora grabbarna skolan igen...förra veckan smygstartade vi vardagen då Jonas började jobba och Lukas började på dagis. Denna uppstart innebär ganska många förändringar... Lukas har börjat på nya avdelning på dagis, Pontus har börjat högstadiet, Alex har börjat på gymnasiet och Lillfina kommer att börja dagis i oktober...
Känns som att det kommer att bli en tuff höst med allt nytt som ska omvandlas till vardag och fungerande rutiner, men jag tycker ändå att det är skönt att vi är tillbaka i verkligheten!

Semestern har varit bra och vi har passat på att inte göra så stora utsvävningar utan mest tagit dagen som den kommer. Dock blev det (som vanligt ;-) ) en tur till mina drömmars ö.
11 dagar på resande fot med hela barnagänget..kanske inte konstigt att vi inte kom iväg på mer efter det... ;-)

Lillfina passade på att ta sina första "krypsteg" på Gotland och nu är hon överallt.. :-)

Kommer att lägga ut lite foton från sommaren, men gör det nån regnig dag när jag drömmer mig tillbaka till sol och värme! ;-)

Nu ska jag fixa mellis till barnen...

Ögonblick man aldrig glömmer!

För några dagar sedan var jag i vanlig ordning över hos grannen för att hämta hem våran rymningbenägna son ( ;-) )...och i vanlig ordning ville han inte med hem. Efter en stunds tjat hade vi äntligen kommit ut till Lukas cykel... Lite smått irriterad ber jag honom att ta sin cykel och cykla hem den... Han fibblar lite fumligt med ena handen i sin byxficka och när jag precis ska säga till honom igen tar han upp en vit sten som han ger till mig...
-Mamma, till dig...hjärta!

Jag kom av mig helt...vad var det som han sa..hjärta? var den till mig? vart hade han hittat den?... tittade på stenen igen.. ja men visst såg den ut som ett hjärta...

Det är stunder som dessa som man aldrig glömmer!!!

Nu ligger stenen fint på hyllan i vardagsrummet... :-)

Sommarmellis!

I våran trädgård har vi tidiga jordgubbar och till Lukas stora glädje har han fått jordgubbar till mellis i flera veckor!!
Börjar inse att man kan äta jordgubbar på många olika sätt (försöker variera lite så det inte blir samma varje dag)....

Här är en av våra  variationer av jordgubbsmellis:

Det ska ätas under stor njutning, vilket Lukas vet hur man gör! ;-)

Ina, hon fick smaka lite hon med...men nöjer sig ganska bra med att spana in vad storebror gör...

Sista tiden...

Det är med en kännbar trötthet som jag ser tillbaka på de sista två veckorna....så mycket saker som hänt dessa veckor har inte hänt på hela våren!!

Dagarna har gått i vårdens tecken med början på akuten med Lukas (se föregående inlägg)... två VC besök och ett på barnmottagningen på lasarettet (allt samma vecka). Vi har även hunnit med midsommarfirande på dagis, midsommarfirande hos Cattis och Geir...lite "finslip" på våran renovering som aldrig tar slut och lite bus med ungarna.. bilen har strulat (och blivit lagad)..Just ja två olyckor till oxå!

Skulle jag skriva om allt orkar nog ingen läsa...så här kommer det i sin korthet:

Lördag: Akuten med Lukas kind (se föregående inlägg)

Måndag: VC -besök då vi befarade en infektion..var dock "bara" en inflammation.

Onsdag: Midsommarfirande på dagis, Provtagning på barnmott. (läkaren ringde och sa att de prover vi tog för ett tag sedan kommit bort) med Ina, Lukas avslutade dagen med att bränna sig på gräsklipparen.

Torsdag: VC-besök igen..för att kolla brännsåret i Lukas hand (samt dokumentering på begäran av försäkringsbolaget)

Fredag: Midsommar!! En ganska lugn och trevlig dag hos Cattis och Geir med övernattning

Söndag: Skogsutflykt för Lukas och pappa, lite renovering hemma..

Måndag: Ina ramlar ur våran säng, bilen ger upp helt och blir stående tills på torsdagen

Torsdag: Läkaren på barn ringde om Ina..inga allergier men dock något lågt HB-värde..nya prover om två månader

Söndag: Ett tapper försök att vistas bland 10 000 människor med en rastlös Lukas = ren galenskap!

I måndags började min semester...och jag tänker ha SEMESTER!! Bara göra roliga saker med barnen..inga olyckor..inga struliga bilar..inga läkarbesök... ;-)

Tur i oturen!

I lördags fick Lukas än en gång mitt mammahjärta ur balans...undrar om det någonsin kommer att ta slut?! Lär mig nog aldrig....

I vanlig ordning tjatade jag på Lukas att han inte skulle klättra....inte ha saker i munnen... och ändå gjorde han både och.. Det slutade med att han ramlade ner från en altankant med kroken till ett spännband i munnen!! Spännbandet var fast knutet i altanräcket och lukas fastnade med kroken på insidan av kinden..utan att blinka for jag upp och sprang mot honom medans han lyckades få loss kroken och kom gråtandes mot mig.

Att man blöder mycket och lätt i munnen vet jag..men det här fick hela mig ur balans..
såg inte vart han gjort sig illa för allt blod, försökte få honom att spotta men han svalde. Vi gav honom vatten att skölja med men svalde det oxå... dock kunde man se jacket på insidan av kinden och vi beslutade att åka till akuten med honom.

Nu kom nästa problem, vi var inte hemma utan hade helt oplanerat blivit kvar hos Cattis och Geir.
Ingen bil, inget körkort och de andra var inte kördugliga.. Fick ringa Lukas underbara farmor och be om skjuts...lämna lilla Ina hos Cattis och Geir (just så här sent på kvällen kan hon vara väldigt mammig). Så med splittrade känslor (ville inte lämna Ina, men kände att jag ville vara med Lukas) åkte vi till akuten.

Han hade som sagt TUR i OTUREN igen!!!
Jacket var inte så djupt att det behövdes sys och enligt läkaren skulle det självläka bra! Han blev duktigt svullen på kindens utsida och han har ett rejält märke (där jag antar att jacket sitter) på sin lilla kind. Ina sov gott när vi kom tillbaka till Cattis och Geir (så skönt att veta att det gick bra att lämna henne)...



Så här såg kinden ut när vi kom hem!




 



Jacket inne i kinden







Historien slutar inte här...

Under söndagen blev svullnaden värre och han blev varm om kinden...så igår var vi på VC för att kolla så han inte fått en infektion. Så var det inte, tack och lov, dock hade han en inflammation. Vi fick rådet att avvakta några dagar och se om han blev bättre/sämre.



Duktigt svullen kinden var på söndagen



Imorse sa Lukas med glädje: Mamma, jag kan prata!

Svullnaden var något bättre och han verkade på lite bättre humör...

För ett kort ögonblick förstår jag Emils mamma som skrev ner alla hyss..antar att det blev ett sätt för henne att hantera alla hyss och galenskap... :-)





Liten har blivit stor!

I måndags var vi på BVC för att göra boeltest...fick veta att det inte är så många landsting som har kvar detta test.. Konstigt tycker jag, måste ju vara bra att så tidigt som möjligt upptäcka att barnet av någon anledning hör sämre eller inte alls på något av öronen. Vet barn vars språkutveckling blivit hämmad av att dom inte hört ordentligt.

Nåja, Ina hörde mer än bra (kan man säga så?) Minsta lilla ljud så vred hon på hela skallen... :-)

Passade samtidigt på att väga och mäta henne, hon har under sitt första halvår ökat mer i längd än vikt men sista gångerna har det varit tvärt om, så även denna gången.

Vikt: 8740g

Längd: 73cm

När hon föddes vägde hon 3360g och var 50cm lång, vilket innebär att på 8 månader har hon ökat 5380g i vikt och 23cm i längd. Inte så konstigt att hon stundvis varit lite ur balans och gnällt!! ;-)



Ina 5,5 timme gammal





Ina 8,5 månad



I lördag tittade första tanden fram!!

Först trodde jag att hon var gnällig då det va så himla fuktigt och kvavt i luften men mitt i en liten stunds lek såg jag en tand gått igenom tandköttet. Och nu kan man lätt känna den lilla tandsingen. Tror hon snart får en ny till brevid denna...

Hon kan för övrigt sitta stadigt och gjort sedan nån månad tillbaka, kan även ta sig från sittandes till liggandes dock inte tvärtom. Hon förflyttar sig både liggandes (backar eller rullar runt) och sittandes (hur det går till har jag inte lyckats se, bara hittat henne på annan plats än vad jag satt henne på). Hon springer i sin gåstol och har kommit på att brorsans leksaker är jättespännande ( inte alltid lika kul för Lukas bara).

Hon äter bra, gapar som en fågelholk och äter allt hon bjuds på. Frukost, lunch, mellis och middag består av mat och amning, dom andra två målen enbart amning. Har nog lite svårt att förstå att det faktiskt är så att hon en dag kommer att sluta vilja bli ammad. En mysig stund som ger så mycket mer än bara mat!

Besök hos barnens moster Jessica!

Helgen som nyss passerade har varit super...inte nog med att vi fick smaka på härligt sommarväder..vi har tillbringat den hos min minsta syster och hennes familj!

Det började inte så bra då vi inte kom iväg som bestämt, men efter att ha sovit på saken satte vi oss i bilen och åkte... Måste säga att jag är klart imponerad av både Lukas och Ina som snällt lätt sig hållas de ca 30 milen (enkel resa) som vi reste. Ett stopp för mat var det enda på både dit- och hemresan.

Till min stora belåtenhet så hann vi med att träffa alla mina syskon och båda min föräldrar...
Det blev mycket bus och lek för barnen... Lukas var helt klart nöjd med att få träffa alla och blev lessen när vi var tvungna att säga hejdå (han ville ta med sig morfar hem)..

Lukas busar med sin pappa...han står på "andra sidan" av en halvhög häck och passade på att reta pappa lite... :-)

Någon hade slängt denna "lilla" maskros i buskarna och Lukas kom glatt springandes med sin "fina" maskros... Har nog aldrig sett en så stor maskros förut!

Ina leker med kusin Alma i väntan på frukost. Alma (som fyllde 1 år förra veckan) har ett underbart hav av vackra lockar... ;-)

Sötnos! :-)

Mera bus ock lek med kusin Alma, nu på mormor filt!

Lukas hade turen att få prova att släcka eld med brandsläckare!

 

Vill avsluta med att tacka alla som varit med och gjort helgen till underbara dagar! :-)

Öroninflammation i ytterörat!

Några timmar efter att Lukas somnat i tisdagskväll vaknade han och var rejält lessen. Han gnällde över ont i öra och var näst intill otröstlig (brukar gå smidigt att trösta honom annars). Sa något om att "petat i örat" och "kommer blod".. men jag såg inte och eftersom han inte hade någon feber eller några förkylningsbesvär fick han alvedon och jag bad honom somna om. Sagt och gjort, han somnade om..sov hela natten och vaknade utan värk. Frågade flera gånger om han hade ont men han sa nej hela tiden. Skumt! Han va ju så lessen kvällen innan...
När jag skullle hjälpa honom på med en tröja fick jag se att hela örat (precis utanför hörselgången) var full med klabbigt öronvax.. Shit! Blev lite rädd...tänk om det va öroninflammation ändå..
Efter samtal med mamma kontaktade jag VC som ville att vi skulle komma senare samma dag för kontroll.
Väl där visade det sig att han troligen haft en vaxpropp som orsakat en inflammation samt att läkaren sa att han nog såg lite var men inga fel på trumhinnan. Han sa även att Lukas har väldigt mycket öronvax (har jag påtalat hos vårat tidigare BVC i stort sätt hela han liv men inte fått någon respons) och att vi bör hålla efter så att det inte blir fler proppar (med revaxör).. dom kan tydligen göra rejält ont!

Nu har jag googlat lite om detta och det är tydligen inte ovanligt att man får så här..men ingenstans står det något om var.. någon hade skrivit att dom kontaktat barnmottagningen för att få hjälp att suga rent...en annan skrev att om man går med proppar för länge kan dom få trumhinnan att bukta inåt (kan inte vara bra alls)... Blir lite orolig över det hela..tänk om hans trumhinna ändå inte är okej..tänk om varet kommer från insidan av trumhinnan ändå.. Killen är ju så svår när det gäller smärta..gråter sällan och det mesta går över på en gång.

Får nog lov att ringa min underbara BVC-tant och höra vad hon tycker...litar nog inte helt på läkaren. Eller borde jag göra det??

Allt är så enkelt i ett barns liv!

Igår var en annorlunda dag för oss alla här hemma...(speciellt för Jonas). Resan som det pratats om under flera månader blev till slut av och igår var det dags för honom att packa väskan och resa till andra sidan jordklotet. Han och en arbetskamrat ska under en vecka vara i Kina och jobba.

För att göra det hela lite lättare att förstå för Lukas har vi pratat mycket om att pappa ska åka iväg, Jonas har även visat bilder på stora flygplan...osv..
Lukas sa inte så mycket när Jonas skulle gå och inte heller efteråt.. men helt plötsligt när vi var ute och lekte på eftermiddagen ropade Lukas med stor glädje:

-Mamma, titta pappas flygplan!!

När jag tittar upp ser jag ett segelflyg komma glidandes på ganska låg höjd...hahaha, våran gullunge! ;-)
Hmm...ja så enkelt är det ju (iaf i ett barns värld).. Att planet inte äns har riktig motor och inte kan flyga så långt som till Kina det spelade ingen roll.

Han tror fortfarande att pappa flyger flygplan trots att Jonas landade för flera timmar sedan..och vem vet, Lukas kanske tror att han kommer flyga tills han är hemma igen. :-)

Pontus skolprojekt!

I förra veckan hade Pontus i uppgift (från skolan) att skapa en blomma..den fick se ut hur som helst och vara gjort i vad som helst (om jag förstod honom rätt ;-) ). När han sent om sides sattes sig i köket kvällen innan den skulle lämnas in trodde inte jag att han skulle få till det utan min hjälp. Så fel jag hade!!!

Lämnade honom själv i köket med mina pyssellådor... resultatet blev härligt vackert och kreativt!!

Mitt kreativa inre fick verkligen en riktigt boost...killen är ju riktigt duktig!! :-)

Koutsläpp på Julita gård!

I förra helgen var vi och kollade när korna på Julita gård äntligen fick komma ut på grönbete...
Så härligt att se sådan glädje och galenskap i dessa djur som jag annars tycker är lite skumma. Man kan inte se hur dom "tänker" så som man kan med andra djur,"knasiga kor" som lukas sa...

Alla blev bjudna på mjölk och bulle, vilket Lukas uppskattade.

Ina hon nöjde sig med att leka med mjölkkartongen! :-)

Så här trött blir man efter en dag ute i solen!

Lukas slutar aldrig att förvåna mig med hur snabbt och hur han kan somna.