Tur i oturen!

I lördags fick Lukas än en gång mitt mammahjärta ur balans...undrar om det någonsin kommer att ta slut?! Lär mig nog aldrig....

I vanlig ordning tjatade jag på Lukas att han inte skulle klättra....inte ha saker i munnen... och ändå gjorde han både och.. Det slutade med att han ramlade ner från en altankant med kroken till ett spännband i munnen!! Spännbandet var fast knutet i altanräcket och lukas fastnade med kroken på insidan av kinden..utan att blinka for jag upp och sprang mot honom medans han lyckades få loss kroken och kom gråtandes mot mig.

Att man blöder mycket och lätt i munnen vet jag..men det här fick hela mig ur balans..
såg inte vart han gjort sig illa för allt blod, försökte få honom att spotta men han svalde. Vi gav honom vatten att skölja med men svalde det oxå... dock kunde man se jacket på insidan av kinden och vi beslutade att åka till akuten med honom.

Nu kom nästa problem, vi var inte hemma utan hade helt oplanerat blivit kvar hos Cattis och Geir.
Ingen bil, inget körkort och de andra var inte kördugliga.. Fick ringa Lukas underbara farmor och be om skjuts...lämna lilla Ina hos Cattis och Geir (just så här sent på kvällen kan hon vara väldigt mammig). Så med splittrade känslor (ville inte lämna Ina, men kände att jag ville vara med Lukas) åkte vi till akuten.

Han hade som sagt TUR i OTUREN igen!!!
Jacket var inte så djupt att det behövdes sys och enligt läkaren skulle det självläka bra! Han blev duktigt svullen på kindens utsida och han har ett rejält märke (där jag antar att jacket sitter) på sin lilla kind. Ina sov gott när vi kom tillbaka till Cattis och Geir (så skönt att veta att det gick bra att lämna henne)...



Så här såg kinden ut när vi kom hem!




 



Jacket inne i kinden







Historien slutar inte här...

Under söndagen blev svullnaden värre och han blev varm om kinden...så igår var vi på VC för att kolla så han inte fått en infektion. Så var det inte, tack och lov, dock hade han en inflammation. Vi fick rådet att avvakta några dagar och se om han blev bättre/sämre.



Duktigt svullen kinden var på söndagen



Imorse sa Lukas med glädje: Mamma, jag kan prata!

Svullnaden var något bättre och han verkade på lite bättre humör...

För ett kort ögonblick förstår jag Emils mamma som skrev ner alla hyss..antar att det blev ett sätt för henne att hantera alla hyss och galenskap... :-)