För andra gången på kort tid skrämde Lukas mitt mammahjärta...
Igår när Lukas och jag va ute på en solskenspromenad pratade vi som vanligt om allt mellan himmel och jord när han plötsligt utbrister: Mamma, jag bet mig i tungan? Jag svara honom: oj, ja det gör ont..hur gick det? Ur Lukas far orden: gör inget mamma, jag älskar att äta blod!
Här dog den konversationen direkt..efter några sekunders tystnad började jag prata om alla små fåglar som vi hört under promenaden. Vågade inte fråga honom vad han menade..
Fortfarande far undran omkring i min skalle: vad sjutton menade han med det?
Något snarligt har hänt förut..
I onsdags, även då under en promenad, stannade Lukas plötsligt upp...sniffar några gånger... sen utbrister han: Mamma, jag kan känna lukten av ormar! Jag svara: Va!? Det finns inga ormar här! Lukas säger lugnt och bestämt: Jag känner det luktar ormar, mamma.
Hur i helsike gick det till i smällkalla vintern? Vi pratade inte äns om ormar...
Var i från får han allt? Älskar att äta blod å kan känna lukten av orm... låter inte riktigt som en vanlig fyraåring! ;) Men vem är han i så fall... å vart kommer allt ifrån?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar