Matmössa kanske... ;-)

Vid lunch idag kom jag faktiskt ihåg att sätta upp håret på Ina innan vi började äta, maten har en tendens att hamna i håret annars. Men vad hade jag för det? Inte speciellt mycket... ;-)

Nåja, maten är ju "bara" i tofsen i alla fall.. ;-)

Själv verkade hon helnöjd med att fått äta på sitt lilla vis...och det är ju klart att viktigast är att hon får i sig maten!

Förutom all mat som hamnar i håret äter hon skapligt bra, använder gärna bestick och dricker ur vanlig mugg (utan lock).

Fortsättning följer...

Igår blev jag uppringd av en kvinna från barnhälsovården...hon hade av någon märklig anledning fått Lukas remiss från barnläkaren på BVC!
Hon var själv väldigt frågande till varför hon fått den... hon berättade också att remissen från början blivit skickad till habiliteringen (precis som barnläkaren sa att han skulle göra), men att dom inte ville va emot Lukas.
Efter att ha förklarat anledningen till remissen och bakgrunden till hela grejen med Lukas rådde kvinnan på barnhälsovården mig att på egen hand kontakta bup och boka en tid.
Idag ringde jag till bup och efter att i korthet berättat om Lukas och vad vi önskar hjälp med lovade hon att han skulle bli kallad till bup inom en månad. Tänk att man ska behöva göra allt själv...hur kan mina ord väga tyngre än en remiss från barnläkaren?
Igår va jag galet arg och frustrera idag är jag lättad...kanske kanske har vi kommit rätt. Tack snälla vänliga själ på barnhälsovården för visat engagemang och förståelse!
Nu väntas vi på kallelsen..... 

BVC besök

För ett tag sedan fick vi äntligen träffa barnläkaren som ev. skulle ge oss en remiss till habiliteringen.
Känslan när vi kom dit var att det skulle bli tufft....
Jag hade fel, läkaren var mycket förstående och verkade kunna se Lukas som just den han är...
Kortfattat framkom detta:
Lukas:
* är aldrig stilla
* använder förmodligen alla sinnen jämt
* ligger alltid "steget före" i skallen
* har ett fullt utvecklat språk
* inga avvikelser i den motoriska utvecklingen
Lukas behöver:
* lära sig att återhämta sig självmant
*att " stänga av" de sinnen han inte behöver just för stunden
* att leva i nuet
Hur? Ja, det är just det... hoppas på att dom på habiliteringen vill ta emot honom för att kunna hitta ett sätt att hjälpa Lukas på.
Barnläkaren ringde några dagar senare å sa att remissen var skickad och att habiliteringen vill förmodligen gör flera tester.. så nu väntar vi på en kallelse..

Hjälp! Våran fyraåring säger konstiga saker..

För andra gången på kort tid skrämde Lukas mitt mammahjärta...
Igår när Lukas och jag va ute på en solskenspromenad pratade vi som vanligt om allt mellan himmel och jord när han plötsligt utbrister: Mamma, jag bet mig i tungan? Jag svara honom: oj, ja det gör ont..hur gick det? Ur Lukas far orden: gör inget mamma, jag älskar att äta blod!
Här dog den konversationen direkt..efter några sekunders tystnad började jag prata om alla små fåglar som vi hört under promenaden. Vågade inte fråga honom vad han menade..
Fortfarande far undran omkring i min skalle: vad sjutton menade han med det?

Något snarligt har hänt förut..

I onsdags, även då under en promenad, stannade Lukas plötsligt upp...sniffar några gånger... sen utbrister han: Mamma, jag kan känna lukten av ormar! Jag svara: Va!? Det finns inga ormar här! Lukas säger lugnt och bestämt: Jag känner det luktar ormar, mamma.
Hur i helsike gick det till i smällkalla vintern? Vi pratade inte äns om ormar...

Var i från får han allt? Älskar att äta blod å kan känna lukten av orm... låter inte riktigt som en vanlig fyraåring! ;) Men vem är han i så fall... å vart kommer allt ifrån?