Strumpor kan vara bra till mycket...

Jag har tjatat och gnatat på Ina att hon ska ha strumpor på sig då våra golv är kalla.. Allt tjat till trots springer hon runt barfota, när jag tjatar svarar hon med ett leende "Ina bav" (Ina varm).
Idag kom hon överlycklig och visade mig att hon tagit på sig Lukas strumpor... På armarna!!! Tokfina... 💜

Pepparkaksbak med småttingarna!

I lördags bakade småttingarna pepparkakor till sin farmor som nyligen fyllt år. I år tog jag äntligen tag i det där med egen pepparkaksdeg. Hittade ett mycket enkelt recept i tidningen "hembakat", det blev goda pepparkakor och det var lätt att baka med den degen. Receptet hittar du i min blogg om bakning "Bakmani" .

Barnen fick baka själva och som ni ser fixade dom det utmärkt!

Första "bakningen" klar...

Färdig dekorerade pepparkakor på "torkning"

För den som är nyfiken kan jag säga att dom var försvinnande goda och farmor blev glad över den fina överraskningen.

Inas 2-årskalas

I lördags hade vi kalas för lillfina, det blev en trevlig stund med bus,lek, fika och paketöppning. Det slog mig att när dom är så små som lillfina kan man ju lätt undra för vem man har kalas igentligen!? Det var ju inte så att hon bad om det direkt utan mer vi föräldrar och syskon som vill fira henne. Skillnad blir det när dom blir lite äldre, då planeras det kalas långt i förväg och det väntas och längtas i en hel evighet. ;-)

I år fick jag för mig att jag skulle prova att verkligen göra hela tårtan själv...tårtbotten, fyllning och dekorationerna...ja allt! Jag lyckades och är ganska nöjd!

Tårtan är fylld med hallonmousse och chokladmousse, den är täckt med sugarpaste och dekorationerna är gjorda av flowerpaste. Om man vill läsa om hur jag gjorde kan man läsa här.

Ina fick fina presenter och det märks verkligen att hon är en lite tös...lekte länge med nya docksängen och nya dockan. Det var en trött men nöjd Ina som somnade på soffan den kvällen. Under söndagen passade hon på att prova sina nya kläder och leka med sina nya leksaker. Till och med storebror passade på att prova de nya leksakerna.



Det var en trött men nöjd Ina som somnade på soffan... :-)

Ina 2 år!

Klockan tolv idag var det precis 2 år sedan Lillfina snuvade förlossningspersonalen på hennes ankomst! :-)
Hon valde att möta världen när det passade henne och när ingen annan var beredd! Att två år går fort, ja det vet vi nog alla, men så här fort?! Ska det verkligen vara så att man måste kolla på foton för att minnas hur barnen såg ut för något år sedan?

Ina 5,5 timme gammal

Hennes 2-årsdag har varit en ganska vanlig dag men lite firande på dagis och lite firande hemma. Kalas det blir det på lördag! Igår när vi var på stan köpte storebror Lukas en present till sin lillasyster och idag kunde han stolt ge henne den. Han valde länge och väl och till slut fick det bli ett duplo tåg med tillbehör.

Liten har verkligen blivit stor!

Busstur och presentshopping

Till Lukas stora glädje bestämde vi oss för att ta bussen till stan för att köpa födelsedagspresent till lillfina som fyller 2 år imorgon.

Mellis i solen!

Att i mitten av september kunna sitta ute och njuta av både sol och Mellis är ganska lyxigt med tanke på hur sommaren varit... så här ska samlas solvitaminer i massor!  ;)

Barnloppis

I helgen gick den omtyckta loppisen "Torshällas barnloppis" av stapeln i brunnsta värdshus. Det är häftigt att se vilket stort intresse det verkligen är för denna loppis. Folk köade långt innan det började och kön hann bli riktigt lång innan dörrarna slog upp. Josefine (tjejen som arrangerar denna loppis) är en tjej som jag är imponerad av, det är ett stort jobb hon lägger ner både innan, under loppisen och efteråt. Utan hennes jobb hade det inte fungerat så bra och smidigt som det gör! Dessutom finns det ett helt gäng med entuastiska personer som hjälper till under loppisdagarna och dom gör ett jättebra jobb, utan dom hade köparna varken hittat så lätt bland alla fynd eller slupit stå i kö för länge.

Det är andra gången som jag är med och säljer och trots ett ganska stort förarbete med prismärkning och sorterade av kläder så är det ett superbra sätt att få sina saker vidare till andra som har nytta av dom. Att vara med och "jobba" under loppisdagarna är ett fritt val, trots att det är ett ganska stressigt krävande jobb periodvis så kunde jag inte låta bli att hjälpa till i år igen, man blir tagen av Josefines engagemang och så är det ett härligt tjej som jobbar.
För den av er som undrar hur man kan välja att jobba istället för att shoppa just under loppisdagarna kan jag berätta att man får möjligheten att shoppa sent på fredagskvällen när alla säljare lämnat sina saker.

Följande fynd gjorde jag:

Ina
3 par byxor
1 joggingdress
1 collagetröja
2 hjolar
6 långärmade t-shirts
1 plyschtunika
regnjacka + byxa
fodrade gummistövlar
vinterskor

Lukas
4 par byxor (1 par fodrade jeans)
2 collagetröjor
1 pyjamas
2 långärmade t-shirts
Adidas gore tex kängor
gympaskor

dessutom:
1 dammsugare
1 Dora-film
2 memory
1 spindelmannen bil
1 lastbil
1 Pippi resväska (en mindre variant)
1 Pippi docka

Det som känns bäst är att trots en del shopping så gick jag med plus i slutändan!! :-)
Ser verkligen fram emot nästa gång Torshälla barnloppis gå av stapeln (6-7 april 2013).

Sommarvärme

Kan det va sommarvärmen som äntligen kommit? Klockan är 08.45 och Ina fick nog av värmen... så nu springer hon runt utan kläder och leker.  :)

En olycka händer så lätt...

För inte så länge sedan hade vi besök av olyckan...ikväll var det dax igen! Och konstigt nog var det lillfina igen...jag som trodde hon skulle slippa allvarliga olyckor eftersom hon är något lugnare än grabbarna varit!
Lukas och Ina busade i vardagsrummet....satt ute på altanen och hörd hur Ina skrattade högt. Jonas sa till dom några gånger att sluta innan någon gör sig illa. Dom ville inte lyssna och helt plötsligt lyckas dom krocka ihop skalle mot skalle och Ina skrek hejdlöst. Smällen tog i Lukas panna och Inas näsa...den blev rejält svullen på en gång och hon blödde näsblod.

Det blev ett kort men behövligt besök på akuten med en beundransvärt lugn Ina medans en lite skärad Lukas fick vara hemma med farmor. På akuten kunde dom inte avgöra om näsbenet är av då svullnaden är ivägen. Men blödningen hade lugnat sig och dom avgjorde att dom inte behövde göra något idag.
Om tre dagar (då ska svullnaden ha lagt sig) ska vi avgöra själva om vi tycker att näsan ser annorlunda ut mot innan olyckan och i så fall ska vi höra av oss till öron,näsa hals-mottagningen för kontroll.

Ställer mig åter frågan...Varför gör mina barn sig oftast sig illa i huvudet eller ansiktet? Skulle faktiskt kännas bättre om det var ett ben eller en arm..

Återkommer om tre dagar, så tills dess får ni hålla tummarna att näsan ser normal ut!!

Skolavslutning

Igår hade Pontus skolavslutning och kvällen till ära så höll sig vädret till det bättre... När vi stod där och lyssnade på alla duktiga elever som uppträde slog det mig att killen min inte är så liten längre! Om två år slutar han grundskolan och får han som han önskar, måste han lämna staden för den utbildning som hägrar.

Minns när han började skolan och jag tyckte han var så liten...idag var det en lång, välklädd och charmigt fin kille som kom ut från klassrummet. Go som han är gav han sin lillasyster en kram trots alla andra polare som var där. Älskar verkligen det fina hos honom!!
Hans farmor, morbror och hans fru var oxå med denna kväll och jag höll på att spricka av stolthet när morbrorns fru bestämt men vänlig talade om att hon tycker vi har en bra grabb! En omtänksam och snäll kille med lite bus imellanåt.

Måste samtidigt säga att jag försökte njuta lite extra av stunden då jag inser att det kanske var sista gången som jag fick komma. Vem vet, nästa år kanske inte mamma och pappa är välkomna längre....

Idag påbörjade han ett välförtjänt sommarlov på 10 veckor, vilket jag unnar honom för sen är det åter skolan som gäller i höst. Tack Pontus för att du är den du är!! ;-)

Minisemester i mina hemtrakter!

Under några dagar var vi nere i mina hemtrakter på lite minisemester. Resan ner gick förvånadsvärt bra, både Ina och Lukas sov en stund. Det var skönt att få släppa taget här hemma och bara vara tillsammans med större delen av familjen (5 av 7 var med).

Här är resan i korta drag och lite bilder:

Resan började hos min minsta syster och hennes familj

Första kvällen passa minsta kusinerna på att mysa framför tv:n

Dag 1 : Då vädrets makter stod på våran sida passade vi

på att leka i nya lekparken i Jönköpings stadspark

Lukas visar pappa att han kan klättra upp på "tågets motor"

Pontus provar en av alla roliga saker,
just denna snurra ordentligt! ;-9

Kusin Alma leker "tittut" i tåget medans Lukas mekar "tågmotor"

Pontus kolla in småttingarna när dom busar runt

På kvällen kom barnens morfar på besök

Ina busar med morfar



Kvällsmys med kusin Alma och moster Jessi



Dag 2: Idag blev det ett besök hos min bror henki och hans familj, på kvällen fick vi besök av min äldsta syster och hennes familj.


Kusin Elias och Lukas spelar tv-spel

Hemresan började med ett besök hemma hos min äldsta syster och hennes familj.

Här passade barnen på att hoppa på studsmattan och äta glass.





Pontus och Ina myser på studsmattan



Glasspaus för grabbgänget (Lukas, Pontus, kusin Elias, kusin Niklas)



Kusin Niklas hade lite otur med sin glass



Ina fick till sin stora glädje en lika stor glass som grabbarna



Väl hemma igen kände det som att åtminstone jag hämtat lite mer energi, så nu orkar vi nog fram till riktiga semestern!

Tack alla för sovplats, god mat och härligt sällskap... :-)

Stolt mamma, trots tonårsförvirring!

Känner mig smått chockad men samtidigt stolt!
För en stund sedan ringde Pontus (han är hos sin pappa) och ville "bara" kolla vad jag gjorde. Han är skolledig idag och hade lite tråkigt.. dessutom så stekte han pannkakor efter ett recept som han hittat på Internet!!!
Trodde att tonåringar är helt urfunktion under en tid, men det finns stunder där man som mamma ser skymten av det man försöker lära sin tonåring.
Det värmer gott att han trots tonårsförvirring kan tänka själv och ta ansvar för sitt välmående!

Jag vänjer mig nog aldrig...

När Pontus var liten och gjorde sig illa tröstade jag mig med att det nog blir bättre när han blir större.. men nu undrar jag...
Igår kom han hem och sa lite försiktigt att han ville vissa mig något... killen hade skrapat upp ena  överarmen och en bit av ryggen. Vad hade han gjort? Jodå, han hade fått för sig att hoppa från en halvstor sten till en gren, som givetvis inte höll och han föll i backen, han landade tydligen på/i en taggbuske...:(

Såret med taggen i.... 

Det blev till att försöka plocka bort en ganska stor tagg som fastnat och att tvätta rent alla sår...
Imorse kom han och visade ytterligare en sår med en tagg i..

Det verkar aldrig ta slut.. Kan det va så att anledningen till att ett barn gör sig illa inte enbart beror på att dom är små och inte hunnit träna upp motoriken? Kan oräddhet vara en orsak? Eller brist på konsekvenstänk?... Oavsett vilket vänjer jag mig nog aldrig vid att han gör sig illa. Tur att jag inte är känslig för blod och dyligt.

Barnfri helg med amning i fokus

Tre dagar utan barnen...och tiden ägnas åt amningshjälpens riksträff! Det är ett härligt gäng som samlats för att avverka årsmöte, föreläsningar och så klart amningsprat. Känns som en stor förmån att få vara här bland engagerade och duktiga personer samtidigt som jag stundvis går ihjäl av längtan efter dom där hemma, en skum känsla!

All inspiration och kunskap som har flödat under helgen har skapat tankar å funderingar... amning/jämställhet hur går det ihop? Hur påverkar omvärlden våran syn på amning? Detta och mycket mer fick vi chansen att diskutera...

Vill tacka alla ni som lagt ner tid och kraft i denna helg! På återseende nästa år...

Hjärnskakning

I måndags tillbringade vi flera timmar på akuten med lillfina...resultatet.. hjärnskakning och ordinerad vila i minst två dagar!

Hade ingen aning om att symtomen från en hjärnskakning kan komma flera timmar efter olyckan..men nu vet jag!

Igår råkade Ina ut för en olycka där hon föll bakåt och slog i bakhuvudet i asfalten. Hon va väldigt lessen direkt efter, men det gav sig snart nog. Resten av kvällen löpte på och Ina va som vanligt, med undantag för att hon var lite ur balans tid något tillfälle. Inga kräkningar, inga svimningstillfällen...och jag trodde faran var över!

Imorse väckte Jonas henne som vanligt och bäddade ner henne på soffan, får hon dricker sin morgonvälling. Vanligt vis brukar hon ha upp när vällingen är slut men inte idag...hon somnade om! Sov till strax före åtta, klädde henne, kollade febern (36,7) och satte henne på soffan. Hämtade henne på soffan och gav oss iväg till dagis med storebror Lukas. Ina varken pratade eller sprang runt som hon brukar på dagis och väl hemma somnade hon åter på soffan..

Hade hunnit prata med Jonas som nämnde olyckan igår.. ringde rådgivningen (1177), deras råd va att snarast ta Ina till akuten! Timmar av väntan, oro på hög nivå och en allmänt hängig Ina som varken sa eller gjorde något, bara somnade hela tiden. 
När vi väl fick träffa läkaren konstaterade han att Ina har en ordentligt hjärnskakning och att hon ska vila minst två dygn.

Det tog verkligen de där två dygnen innan lillfina var sitt vanliga busiga, glada jag igen! Nu är hon sig själv igen och jag är en erfarenhet rikare..

Hur väl känner du din tonåring och tvärtom?

Ja, det frågan är inte alldeles enkel att svara på... men nu vet jag ialla fall att Pontus och jag har skapligt bra koll på varandra! ;-)

Frågan uppkom vid uppstarten av ett program som heter Nya steg, ett program som alla föräldrar till elever i åk7 på Gökstensskolan blir erbjudna att delta i. Programmet är utformat för att förebygga användning av tobak, alkohol och droger bland tonåringar samt stärka familjekompetensen och familjebanden. Första träffen var i tisdags och den har man tillsammans med barnen, sen jobbar barnen med programmet dagtid och vi föräldrar en kväll i veckan i 6 veckor, sista träffen är åter tillsammans med barnen.

Vid uppstarten fick vi svara på tre frågor om våra barn och barnen i sin tur fick svara på tre frågor om sin förälder...helt klart intressant!! :-)

Föräldrarnas frågor:

1. Om ditt barn fick 500kr, här och nu, vad skulle han/hon använda dem till?

• Mitt svar: spar till mobilen han önskar sig
• Pontus svar: köpa ny keps

2. Vilken syssla hemma tycker ditt barn sämst om att hjälpa till med?

• Mitt svar: diskmaskinen
• Pontus svar: diskmaskinen

3. Vilket ämne i skolan tycker han/hon bäst om?

• Mitt svar: träslöjd
• Pontus svar: träslöjd

Barnens frågor:

1. Vilken är din förälders största hobby?

• Pontus svar: hockey
• Mitt svar: skapa

(måste tillägga att vi såg inte likadant på vad som är en hobby, han antog det eftersom jag tittar "alltid" på hockey)

2. Vilken syssla hemma tycker din förälder bäst om?

• Pontus svar: städa (enligt honom gör jag "alltid" det)
• Mitt svar: tvätta eller allt som har med barnen att göra

3. Om din förälder fick 2000kr att göra vad han/hon vill, vad skulle han/hon göra då?

• Pontus svar: Köpa kläder till barnen, hon köper aldrig något till sig själv
• Mitt svar: Hade nog fått beslutsångest och köp något till barnen eller hemmet istället för mig

Det var lite intressant att se hur vi tolkar varandra, vad vi upplever att den andra gör/tycker och att vi faktiskt har lite koll på varandra fortfarande trots att vi inte umgås så där mycket längre som man gör när barnen är små.... ;-)

Ser fram emot kommande träffar, det här borde alla föräldrar få göra inför tonårsåren!!

Matmössa kanske... ;-)

Vid lunch idag kom jag faktiskt ihåg att sätta upp håret på Ina innan vi började äta, maten har en tendens att hamna i håret annars. Men vad hade jag för det? Inte speciellt mycket... ;-)

Nåja, maten är ju "bara" i tofsen i alla fall.. ;-)

Själv verkade hon helnöjd med att fått äta på sitt lilla vis...och det är ju klart att viktigast är att hon får i sig maten!

Förutom all mat som hamnar i håret äter hon skapligt bra, använder gärna bestick och dricker ur vanlig mugg (utan lock).

Fortsättning följer...

Igår blev jag uppringd av en kvinna från barnhälsovården...hon hade av någon märklig anledning fått Lukas remiss från barnläkaren på BVC!
Hon var själv väldigt frågande till varför hon fått den... hon berättade också att remissen från början blivit skickad till habiliteringen (precis som barnläkaren sa att han skulle göra), men att dom inte ville va emot Lukas.
Efter att ha förklarat anledningen till remissen och bakgrunden till hela grejen med Lukas rådde kvinnan på barnhälsovården mig att på egen hand kontakta bup och boka en tid.
Idag ringde jag till bup och efter att i korthet berättat om Lukas och vad vi önskar hjälp med lovade hon att han skulle bli kallad till bup inom en månad. Tänk att man ska behöva göra allt själv...hur kan mina ord väga tyngre än en remiss från barnläkaren?
Igår va jag galet arg och frustrera idag är jag lättad...kanske kanske har vi kommit rätt. Tack snälla vänliga själ på barnhälsovården för visat engagemang och förståelse!
Nu väntas vi på kallelsen..... 

BVC besök

För ett tag sedan fick vi äntligen träffa barnläkaren som ev. skulle ge oss en remiss till habiliteringen.
Känslan när vi kom dit var att det skulle bli tufft....
Jag hade fel, läkaren var mycket förstående och verkade kunna se Lukas som just den han är...
Kortfattat framkom detta:
Lukas:
* är aldrig stilla
* använder förmodligen alla sinnen jämt
* ligger alltid "steget före" i skallen
* har ett fullt utvecklat språk
* inga avvikelser i den motoriska utvecklingen
Lukas behöver:
* lära sig att återhämta sig självmant
*att " stänga av" de sinnen han inte behöver just för stunden
* att leva i nuet
Hur? Ja, det är just det... hoppas på att dom på habiliteringen vill ta emot honom för att kunna hitta ett sätt att hjälpa Lukas på.
Barnläkaren ringde några dagar senare å sa att remissen var skickad och att habiliteringen vill förmodligen gör flera tester.. så nu väntar vi på en kallelse..

Hjälp! Våran fyraåring säger konstiga saker..

För andra gången på kort tid skrämde Lukas mitt mammahjärta...
Igår när Lukas och jag va ute på en solskenspromenad pratade vi som vanligt om allt mellan himmel och jord när han plötsligt utbrister: Mamma, jag bet mig i tungan? Jag svara honom: oj, ja det gör ont..hur gick det? Ur Lukas far orden: gör inget mamma, jag älskar att äta blod!
Här dog den konversationen direkt..efter några sekunders tystnad började jag prata om alla små fåglar som vi hört under promenaden. Vågade inte fråga honom vad han menade..
Fortfarande far undran omkring i min skalle: vad sjutton menade han med det?

Något snarligt har hänt förut..

I onsdags, även då under en promenad, stannade Lukas plötsligt upp...sniffar några gånger... sen utbrister han: Mamma, jag kan känna lukten av ormar! Jag svara: Va!? Det finns inga ormar här! Lukas säger lugnt och bestämt: Jag känner det luktar ormar, mamma.
Hur i helsike gick det till i smällkalla vintern? Vi pratade inte äns om ormar...

Var i från får han allt? Älskar att äta blod å kan känna lukten av orm... låter inte riktigt som en vanlig fyraåring! ;) Men vem är han i så fall... å vart kommer allt ifrån?

Extra stolt mamma idag!

Då Ina inte alls gillar blöja fick hon skrutta runt en stund utan nu på kvällen (härom kvällen klarade hon flera timmar utan). Ina sitter gärna på huk och leker och för ett ögonblick såg hon lite extra koncentrerad ut.. chansade å satte henne på toaletten...
Hon lyckades med båda två!! ;)
Det var en småflinande Ina som gick ut från toaletten!!! :)

Gissa om jag blev förvånad och väldigt stolt!! Mamma

Trött, tröttare tröttast!

För ganska så precis ett år sedan skrev jag ett inlägg om att Lukas kan konsten att sova vart som helst, när som helst, bara han är tillräckligt trött...
Det har visat sig att även hans lillasyster kan det! :-)

I torsdagkväll premiärsov Ina i sin nya säng (en så kallad växa-säng) och då i hennes och Lukas rum, nattning samt natten gick utan några större bekymmer..så även natten efter.
Igår fick Ina prova att sova middag inne (har inte fungerat speciellt bra tidigare), i just hennes nya säng, då det var ganska kallt ute och hon är hostig. Hon var lite missnöjd vid nattningen men tystnade efter en stund. När det gått två timmar valde jag att väcka henne (så att hon inte sov för länge).

När jag kom upp på deras rum fann jag detta:

Gissa om mitt "mammahjärta" fick lite dåligt samvete...2 timmar på ett hårt golv!
Kanske jag borde gått upp för att kolla henne, men ville ju inte störa när hon äntligen somnat.... Tur hon är så galet kär i sin filt att hon tog med sig den iaf!