söndag 10 juni 2012

En olycka händer så lätt...

För inte så länge sedan hade vi besök av olyckan...ikväll var det dax igen! Och konstigt nog var det lillfina igen...jag som trodde hon skulle slippa allvarliga olyckor eftersom hon är något lugnare än grabbarna varit!
Lukas och Ina busade i vardagsrummet....satt ute på altanen och hörd hur Ina skrattade högt. Jonas sa till dom några gånger att sluta innan någon gör sig illa. Dom ville inte lyssna och helt plötsligt lyckas dom krocka ihop skalle mot skalle och Ina skrek hejdlöst. Smällen tog i Lukas panna och Inas näsa...den blev rejält svullen på en gång och hon blödde näsblod.

Det blev ett kort men behövligt besök på akuten med en beundransvärt lugn Ina medans en lite skärad Lukas fick vara hemma med farmor. På akuten kunde dom inte avgöra om näsbenet är av då svullnaden är ivägen. Men blödningen hade lugnat sig och dom avgjorde att dom inte behövde göra något idag.
Om tre dagar (då ska svullnaden ha lagt sig) ska vi avgöra själva om vi tycker att näsan ser annorlunda ut mot innan olyckan och i så fall ska vi höra av oss till öron,näsa hals-mottagningen för kontroll.

Ställer mig åter frågan...Varför gör mina barn sig oftast sig illa i huvudet eller ansiktet? Skulle faktiskt kännas bättre om det var ett ben eller en arm..

Återkommer om tre dagar, så tills dess får ni hålla tummarna att näsan ser normal ut!!

fredag 8 juni 2012

Skolavslutning

Igår hade Pontus skolavslutning och kvällen till ära så höll sig vädret till det bättre... När vi stod där och lyssnade på alla duktiga elever som uppträde slog det mig att killen min inte är så liten längre! Om två år slutar han grundskolan och får han som han önskar, måste han lämna staden för den utbildning som hägrar.

Minns när han började skolan och jag tyckte han var så liten...idag var det en lång, välklädd och charmigt fin kille som kom ut från klassrummet. Go som han är gav han sin lillasyster en kram trots alla andra polare som var där. Älskar verkligen det fina hos honom!!
Hans farmor, morbror och hans fru var oxå med denna kväll och jag höll på att spricka av stolthet när morbrorns fru bestämt men vänlig talade om att hon tycker vi har en bra grabb! En omtänksam och snäll kille med lite bus imellanåt.

Måste samtidigt säga att jag försökte njuta lite extra av stunden då jag inser att det kanske var sista gången som jag fick komma. Vem vet, nästa år kanske inte mamma och pappa är välkomna längre....

Idag påbörjade han ett välförtjänt sommarlov på 10 veckor, vilket jag unnar honom för sen är det åter skolan som gäller i höst. Tack Pontus för att du är den du är!! ;-)

torsdag 7 juni 2012

Minisemester i mina hemtrakter!

Under några dagar var vi nere i mina hemtrakter på lite minisemester. Resan ner gick förvånadsvärt bra, både Ina och Lukas sov en stund. Det var skönt att få släppa taget här hemma och bara vara tillsammans med större delen av familjen (5 av 7 var med).

Här är resan i korta drag och lite bilder:

Resan började hos min minsta syster och hennes familj

Första kvällen passa minsta kusinerna på att mysa framför tv:n

Dag 1 : Då vädrets makter stod på våran sida passade vi
på att leka i nya lekparken i Jönköpings stadspark

Lukas visar pappa att han kan klättra upp på "tågets motor"
Pontus provar en av alla roliga saker,
just denna snurra ordentligt! ;-9

Kusin Alma leker "tittut" i tåget medans Lukas mekar "tågmotor"
Pontus kolla in småttingarna när dom busar runt

På kvällen kom barnens morfar på besök

Ina busar med morfar


Kvällsmys med kusin Alma och moster Jessi


Dag 2: Idag blev det ett besök hos min bror henki och hans familj, på kvällen fick vi besök av min äldsta syster och hennes familj.

Kusin Elias och Lukas spelar tv-spel

Hemresan började med ett besök hemma hos min äldsta syster och hennes familj.
Här passade barnen på att hoppa på studsmattan och äta glass.



Pontus och Ina myser på studsmattan


Glasspaus för grabbgänget (Lukas, Pontus, kusin Elias, kusin Niklas)


Kusin Niklas hade lite otur med sin glass


Ina fick till sin stora glädje en lika stor glass som grabbarna


Väl hemma igen kände det som att åtminstone jag hämtat lite mer energi, så nu orkar vi nog fram till riktiga semestern!
Tack alla för sovplats, god mat och härligt sällskap... :-)