Ett år med Ina!

Klockan tolv idag var det precis ett år sedan våran lillfina kom till världen... eller ja exakt när är det igentligen ingen som vet eftersom hon passade på att komma när förlossningspersonalen inte vistades i förlossningssalen... :-) och jag kan ju säga att titta på klockan är inte det första man gör när barnet bestämmer sig för att komma på ingen tid alls. Det bestämdes i efterhand att klockan nog var runt tolv när hon föddes..

Ina 5,5 timmar gammal

Året som gått...ja det har hänt mycket under året märker jag nu när jag tittar på foton från året som gått (tur man har dom). Ina har varit med om mycket och så även vi som fått möjligheten att följa henne dagligen på ett eller annat sätt... Nu har hon påbörjat sin inskolning på dagis och snart är det dax för henne att ge sig ut på äventyr på egen hand (dagis med allt vad det innebär). Skulle kunna skriva massor men väljer att lägga ut några foton från Inas första år!



Piggelin! (1 vecka)



Pyjamasmys med storebror! (1 månad)



Luciafirande på Lukas dagis! (2,5 månad)



Inas första julafton avslutades med nallemys! (3 månader)





Sitter själv med stöd! (4 månader)

Syskonkärlek! (5 månader)

Babysim!! (5 månader)

Sitter själv utan stöd (6månader)

Inabus i innertältet på Gotland! (10 månader)



Middagsvila ute i friska luften! (11 månader)



Nöjd Ina efter att fått smaka allt gott på hennes 1-årskalas! (12 månader)



 STORT GRATTIS TILL DIG INA PÅ 1-ÅRSDAGEN!!





































Är man hungrig så är man...

I lördags morse gick Lukas ner, precis som han gjort den senaste tiden, för att titta på tv.
Vanligtvis brukar han efter en stund ropa att man ska komma ner och byta till barnkanalen men inte denna gången. Efter ett tag tyckte jag att det varit ovanligt tyst lite för länge dessutom hade Ina vaknat så jag gick ner...

Kan säga att det skulle inte gå någon nöd på lillfjutten om han skulle bli själv hemma (förhoppningsvis kommer det inte hända på många år)...han satt nöjd och åt morot i soffan.
Ja nu kanske ni tänker.."shit, med skal och allt" (det gjorde iaf jag), men så var det inte..han hade tagit fram en morot, skalaren och sedan skalat sin morot själv. Skapligt snopen jag blev när jag insåg att han fixat det själv.

Frågade honom om han skalat sin morot och han svarade nöjt: ja skala molotet! Sen kom han på något och sa mindre nöjt: "mamma, jag inte bla skala molotet, tackars min finger fick blod!"
Han visar mig sitt långfinger och där finns ett litet litet sår som han tydligen fått när han skalade moroten (förmodligen har han "skalat" sitt finger). Svarade honom att man måste öva och att han var duktig som provade själv. Ett litet plåster sen var det bra igen.. :-)

Att det sedan var morotskal på köksgolvet och att skalaren låg i sophinken det är ju världsliga saker (som karlsson brukar säga ;-) ).
Ingen större skada skedd denna gång, men han får inte gå ner själv fler gånger...